- Fotograf i Uppsala!

Blogg/Blog

TEDx Hornstull 2011

tedxhornstull2011-1140

I början av oktober var jag på TEDx Hornstulls årliga evenemang. Ett flertal föreläsningar på temat “Lära för förändring – med fokus på hållbar utveckling” stod på programmet tillsammans med en engagerad publik. Efter att hälften av talarna genomfört sina framträdanden och presenterat sina idéer är det en generös fikapaus med syfte att vi alla ska få möjlighet att tala lite med varandra. Intressantaste framträdandet var nog mannen som slutat använda motorfordon och sedermera slutade prata, började på en universitetsutbildning med inriktning på hållbar utveckling, tog examen, blev lärare och så småningom började att prata igen, för att säga “Tack – för att ni är här”. Mina bilder från TEDx Hornstull finns att se här.


Modernt ledarskap är delat

Satt för några dagar sedan med vänner och diskuterade socialdemokratins framtid. Diskussionen gick mot att nästa partiledare bör vara två och att detta är till fördel. Välj en från riksdagen, det är nog nödvändigt, men välj den andra mer fritt. Denne kan gärna få komma in i riksdagen eller få en möjlighet att driva förnyelsen i partiet ute i landet. Då är en riksdagsplats runt foten mer ett hinder än en möjlighet. Lena Sommestad vore då en utmärkt kandidat då hon både är duktig på att ta till sig vetenskap och forskning till grund för sina beslut och då hon är kunnig och med en klar målbild för sitt samhälle. Ulf Bjereld lanserar inte bara Lena Sommestad utan också Luciano Asturdillo som hennes medkandidat i ett delat ledarkskap. Om Luciano eller någon annan är en bra kandidat lämnar jag till socialdemokraterna själva att fundera över men jag vet att om jag vore sosse så skulle jag välja Lena Sommestad.

Ett parti som önskar ett jämlikt samhälle bör inte ha en organisation som gynnar hierarkier. Detta är en del i det patriarkala tudelade system som vi lever i och som idealbilden av samhället i en socialistisk samhällsordning arbetar emot. Kvinnor vill t ex få tillträde till makten som tidigare var enbart för män och för en man i toppen. Att sätta två personer i ledande position gör genast att frågan om det är kvinnor som ska ta över samhället och hur män ska reagera på detta blir något så när obsolet. Ledarskapet har rum för både kvinnor och män och varje val behöver inte bli mellan kvinnor och män med en delad idé av makt. Den fråga som kommer näst är då t ex möjligheten för minoriteter att komma fram till ledande positioner, invandrare och den socioekonomiska underklassen i Sverige. Dessa kommer inte att automatiskt gynnas av ett delat ledarskap men de kommer förhoppningsvis att gynnas av att själva organisationen börjar agera för att makt ska finnas på bred front och inte centreras runt några enskilda figurer.

Nästa modernisering bör vara att öppna upp alla partier och göra dem både mer aktiva på nätet. Jag tyckte det var roligt att få märka facebookprofiler och det var enkelt. En del i piratpartiets stora succé i EU-valet var deras strategi att vara öppna och tillgängliga och därmed framstå som var människas parti. Öppenhet och tillgänglighet ska även kunna ge möjligheten till att vara gräsrot på ett enkelt och roligt sätt. När människor jobbar för något de tror på så behövs inte så mycket till tack, men det behövs att det ska kännas värdefullt och helst vara lite roligt.


Spel och politik bakom masken

Jag spela mycket spel. Brädspel, TV och dataspel, spel helt enkelt. Jag läser i tidningen att ett bombdåd har utförts i Istanbul. Det gör mig ont att höra. Istanbul är en av de vackraste städer jag varit i. Det är ett centrum fyllt av vackra byggnader och sprängfyllt av kultur. Där finns legender från kristendom, islam och judendom. Där finns de tidiga kristna, Östrom och Ottomanska rikets kravlevor. Härskarens palats har vackra små paviljongsbyggnader som kallas kiosker och på gatan serveras kebab/kebap. Det är en pumpande stor stad. Om jag hade spelat civilization så hade jag velat ha Istanbul som stad i mitt rike eftersom de kulturella värdena hade boastat mitt imperium. Som fotograf är det ett paradis. Det är tragiskt att någon vill lägga en bomb i en sådan stad och jag hoppas att Turkiet gör upp med sina mänskliga rättigheter så att landet kan, om de så vill, bli en del av Europeiska unionen. Det skulle vara vackert och jag tror att både Europa och Turkiet skulle vinna på affären.

Jag gillar också att spela Prince of Persia. Det är ett vackert spel. Lite corny dialog men med en enorm frihet i att hoppa och flyga genom luften. Akrobaiskt och fritt. Därför gillar jag även filmen Prince of Persia. Den får en trea i betyg av mig på filmtipset.  Det är en vacker saga om en fattig pojke som räddar världen genom sin streetsmarta akrobatik. Storyn är inte fullt lika bra mendet är sagan som gör filmen vacker. Fredrik Reinfeldt har också en saga, sagan om Sverige, Det sovande folket. Forskning visar att det är när vi är unga som våra ideal och vår världsbild skapas. Detta sitter så djupt i vår personlighet, är så passa förankrat med identiteten och med hur vi ser på vår värld att det är mycket svårt att ändra denna världsbild. Det är därför som vi som människor har svårt att komma överrens när det kommer till politik, då vi har mycket svårt att se med den andres ögon. Fredrik skrev sin saga när han var betydligt yngre än vad han är idag men sannolikheten att han bytt idébild om hur Sverige ser ut och bör se ut är föga troligt. Forskning säger annorlunda liksom även moderaternas politik. Hur mycket “Nya” som moderaterna än vill vara så är det framförallt det gamla vanliga moderaterna i ny förpackning. Innehållet är detsamma.

Jag håller inte med Fredrik om att svenskarna är ett sovande folk som måste väckas genom lägre A-kassa, försämrad sjukförsäkring och en utförsäljning och konkurransutsättning av välfärden. Vi kommer nog aldrig att vara överrens, men det skulle vara roligt att få diskutera politik men Fredrik över en middag.

Klyschan om att man är rödsocialist när man är ung och när man blir gammal blir man blå och höger, stämmer alltså troligen inte. Vi formar våra världsbilder när vi är unga och där stannar vi kvar. Skulle klyschan stämma, som då i stort går ut på att egenintresset är grunden till vad vi röstar på så skulle ytterligare en cykel vara tvunget att läggas till. Ålderdomen. De flesta tjänar på att vara röda när de blir gamla och behöver välfärden mer och därmed skulle cirkeln slutas i och med en återgång till socialistiska kärnvärden.


SuitUp för en självcentrerad överklass?

Idag är det tydligen SuitUp-day.

Den internationella sajten ger en annan förklaring än jag ger här. SuitUp ska vara en hyllning till kostymen som sådan och till någon patriark i synnerhet.

Som jag ser det är SuitUp ett sätt för de människor som vanligen bär kostym att rättfärdiga sitt bärande. Ett sätt för medelklassen, tjänstemännen, affärsvärlden etc kategori som använder kostym till vardags, att hylla sig själva genom att hitta på en egen dag där de kan bli hyllade. Något mer självcentrerat får man nog leta efter. Extra intressant är förstås att det i högre grad är överklass och män som bär kostym vilket alltså då i hög grad är en hyllning till dessa

grupper. En dag för överklassen hade nog varit omöjligt att införa på officiell nivå så då är ju detta ett utmärkt substitut. Det liknar ett PR trick, en data-hackers sätt att komma förbi brandväggen. Om dagen prompt ska firas så bör den kallas sitt rätta namn; Mansdagen eller Överklassdagen eller både och.

Annars är dagar vanligen konstruerade för att uppmärksamma en rättighet eller en situation såsom Kvinnodagen, FN-dagen, menlösa barns dag, morsdag, farsdag. En annan variant är dagar såsom Kanelbullens dag. Denna variant är inte lika altruistisk då det utöver svensk kaféhistoria mestadels blir kommersiella intressen som agerar för en sådan dag som Kanelbullens.

Från Twitter kommer idén att SuitUp är ett försök att i förvirring, nu när SD kommit in i riksdagen, visa enighet mot rasism. Att bara ha kostym på sig för sin egen skull denna dag är förstås trevlig.


Aktiebolaget Familjen – syfte reproduktion?

Kvinnors sexualitet är i ett patriarkat besvärligt.

Vem är fader till barnet? Vem står för barnets uppfostran?

Därför har äktenskapet varit det system där fader till barnet alltid är den gifta mannen. Den gifta kvinnan lovar i sin tur trohet till mannen och säkerställer på så sätt en försörjare till sina barn. Många gånger har systemet kompletterats med en reciprocitet. Om kvinnan ska vara trogen så ska också mannen vara det. De ska tillsammans bygga ett hem för produktion av barn och livskraftiga medborgare (avla, uppfostra, utbilda och försörja).

Detta system är funktionellt och fungerar utmärkt i ett patriarkat men problem uppstår när kvinnan inte är trogen. Vem är då far till barnet? Vad händer om mannen inte är trogen? Vad händer om mannen köper sex? Även ogifta kvinnor och prostituerade föder barn, men mannen är aldrig far, om inte giftermål har gjort honom till far. Den sexsäljande och de otrogna måste fördömas. Unga kvinnor måste skyddas och vaktas.

Den starka reglering av kvinnor i religiösa regler och sekulära civila dito är följden av ett leverne i patriarkat samhälle. Mannen var makten och makt lämnar sällan en hand frivilligt.

Nu har något hänt.

Forskning gör att vi kan säkerställa med DNA vem som är biologisk far till ett barn. Vi kan också implantera foster i en kvinna som därmed inte blir barnets biologiska moder men ändå föder barnet. Familjen behöver inte bestå av en man och en kvinna. Vi lever inte heller i ett fullständigt patriarkat. Kvinnor får söka sig till alla roller som männen tidigare haft ensamrätt på. Mannen får göra det samma men riskerar en viss prestigeförlust.

Äktenskapet är en romantisk dröm och en uppvisning av kärlek mellan individer. Det är vackert men har ingen juridisk verkan och kan egentligen inte förbestämma vem som är biologisk förälder. Äktenskapet förutser den juridiska föräldern. Den sexuella trohetsregleringen är inte längre nödvändig även om den kan ingå som del i ett förtroende. För staten eller för samhällets organisering är äktenskapet inget mer än en enhet där de som ingår i enheten har ömsesidigt ansvar för varandra och att enheten blir ansvarigt för barn som ett äktenskap kan frambringa.  Syftet med äktenskapet kan vara att producera barn, uppfostra barn eller inte. Det är upp till grundarna av föreningen att besluta över (juridiskt kan det i hög grad liknas med ett aktiebolag eller handelsbolag).

Hur ska vårt samhälle sörja för barnen i framtiden och hur ska den romantiska lyckan samsas med den krassa juridiska verkligheten?


Dålig kvalitet

Så här kan det gå om man tappar en iphone. Inte juste kvalitet Apple. Ny telefon borde garanteras.


Det gamla finns kvar…

Miljonärernas parti finns kvar, bondens talesman är borta, liberalen har bytt parti, tomten hukar under betongen, vänstern är lite bättre än andra, på rättvisa alltså, men ingen är som originalet; Socialdemokraterna. The one and only – tillsammans är vi starkare.

Jag gillar historia. Det gör inte moderaterna. Det är många partier som gärna vill få sin historia ogjord. Gå vidare. Lämna det bakom sig.

Moderata samlingspartiet vill bli arbetarparti – för att arbetarna ska förstå likt ingångar på en hemsida att partiet är till för arbetare. Det är bara att klicka för att komma vidare. Alla ska med i moderaterna. Sorteras i hierarki men kom med de blå. Sänka skatt är inte så viktigt längre. Inte att prata om. Moderaterna sänker skatten i alla fall. Det marknadsförs som ett avdrag eller en avgift istället. Några få skatter tas bort. De marknadsförs som orättvisa. Borta är talet om miljonärspartiet. Rika för Reinfeldts aktion till trots. Borta är den hårda retoriken. De arga miljonärerna har förvandlats till hulda statsmän som gärna ser om fåren som en herde, men ingen märker när fåret blir sjukt. Ingen god herde kommer efter de sjuka, de bortsprungna och de vilda…

Vänsterpartiet vill vara som det brukar. Ett litet parti till vänster om socialdemokraterna. Ett lite rättvisare parti än socialdemokraterna. Den rättvisa etiken är hög och pragmatismen får ibland stå tillbaka. Vänstern vill inte längre vara kommunister. Marx var en god tänkare men samhället har gått vidare. Sovjet och Nordkorea. De var aldrig kommunister i verklig mening. Folket fick ju aldrig vara suveräna, över sina ledare. Vänstern har förändrats till ett miljövärnande parti. Tidigare var det mest industri. Vänstern är för de som har råd. Råd att leva som man lär. Miljömärkt, rättvisemärkt, medlemskap i Amnesty, WWF, Naturskyddsföreningen, sojaprodukter och en juste attityd. Lite svårt kan det bli ibland…

Centerpartiet vill slänga av sig kodyngan och mingla i jetsetlivet runt stureplan. Bort med bruna skjortor och grön mylla. Förnyelse av egenföretagar böndernas parti blev en liberal överklass version. Det nya moderaterna? Tyvärr, upptaget. Med grep och pärlhalsband tog centerpartiet traktorn hela vägen till innerstaden. Stannade där. Det gröna i centern åts upp av betong och jetplan. Förnyelsen har skett. Den nya bilden är inte smickrande. Den gamla var skön, men inte cool. Vem vill vara gammal center när “Bonde söker fru” finns. Inte ens förmåga att gifta sig? Bättre att landa överst i hierarkin. Stureplan here we come again…

Miljöpartiet – de gröna, var ack så gröna. Nu är de broilers. PR strategiska. Visionära. Unga väljare, unga företrädare. Miljöpartiet lever som de lär. Eller gör de? De började som gröna vågen. Second hand-kläder. Skägg. Långt hår i fläta. Nu är det storstaden som regerar. Storstaden som ska bli grön. Tekniken ska frälsa oss. Tekniken som redan finns men som ingen använder. Tekniken som kostar i miljö att utveckla och producera. Tomten som cyklar två mil till jobbet för det är rätt, syns inte mer. Visionen finns alltjämt men naturen att förvandlats till grafittimålad betong. Gröna blad som slingrar sig längs räcket. Inga tomtar mer…

Folkpartiet borde ta sig en titt i backspegeln. Fri- och rättigheter. Socialliberal var en gång något fint. Nu har partiet vänt sig mot de mest behövande. Förr samarbete med socialdemokraterna för sociala reformer. Nu samarbete med moderaterna för att sänka skatten, för de rikaste. Förr frihet att vara, nu förbud mot burka. Gott är flyktingfonden. Där finns det liberala och sociala patos när det är som bäst. Kanske vore skamvrån lämplig efter IG i liberal historia…

Kristdemokraterna är en anakroni. Ett parti grundat på religon, som växt. Så icke-sekulärt. Så världsfrånvänt. …eller, så likt Jesus. Sonen var samhällsintresserad. Sonen var revolutionär. Sonen agerade som män och kvinnor var lika värda. Han älskade Johannes. Fattiga var lika värda som rika. Både inför fadern vår herre och anden den heliga modern och inför makten i världen. Jesus var politik. Världens herrar må ha glömt, men kvinnor var viktiga förr. Jesus manipulerade med livet. Återuppväckte flera. Genteknik. Dolly. Hur KD är det? Kvinnor som präster, människan som jämlik, enkönade, tvåkönade, äktenskap för alla, revolution i Jesu namn, revolution för KD!!!?

Sist kommer då socialdemokraterna. Det kraftfulla slaget i magtrakten på miljonärspolitik. Originalet. The one and only. Stor fet rättvisa. 30 % eller 50%. Det är ett stort parti. Det är ett brett parti. Det är ett parti som tar ställning för de mångas rätt. För arbetarnas barn. Även om barnen inte förstår sina föräldrars kamp och offer. Visionen lyckades så bra att barnen vill ha mer. Det räcker inte med bara utbildning och ett jobb. Det ska vara fin utbildning, där bara några har råd och ett bra juste jobb för barnen. Faktum är att socialdemokraterna är stora för att de står för de många. Den dagen Sverige har fler miljonärer än vanliga svenssons är dagen som aldrig kommer. Detta har moderaterna förstått och kopierar. Sverigedemokraterna kopierar. Sharing is caring. Socialdemokraterna är populärt. Miljöpartiet vill associeras med socialdemokraterna. Det kommer aldrig att finnas ett bättre parti än originalet. Barnen förstår det kanske en dag, visionen. Socialdemokraterna behöver förvisso nya tag, en uppdaterad vision. Ett självförtroende i att vara socialdemokrat utan enparti majorietet. The one and only, men tillsammans är vi starkare…


Djuren har talat

På väg hem från valkvällens valvaka finner jag en skylt uppsatt över Fyrisån. Den menar att de rödgröna har en bättre politik för djur och miljö och därför vill djuren föreslå att vi alla röstar rödgrönt för djurens skull.

Djuren fick sin vilja bara delvis beviljad i och med att långt i från 100% röstade på rödgrönt men väl 43%. Så här i efterhand hade djur och natur kanske fått större sympatier om djuren fått vara med och rösta, men nu vet vi att världen inte fungerar så. Människor måste ta ställning för de svaga, i samhället och för de som inte har en röst. Vi behöver värna de som aldrig får vara med i besluten som djur, natur och vi måste värna de som ännu inte fått en röst som barn och invandrare. I dessa fall är svenska medborgare och andra röstberättigade härskare. En god härskare tar hand om de sina, de som härskaren fått i sin vård.

Filosofi om den gode härskaren som dyker upp både i populärkulturen och i gammalt feodalt tänkande.
Tänk på det alliansen!


Nytt parlamentariskt läge

Valet 2010 gick ju, så här i bakfyllemorgonens kranka blekhet, sisådär. Sverigedemokraterna (SD) är ett parti som ingen av de etablerade partierna vill ha eller kännas vid, men tillräckligt många svenskar vill ha invandrarbroms så frågan får därmed lov att behandlas. Att majoriteten av svenskarna INTE röstade på SD ger mer SD:s egen retorik att i valet mellan invandrarbroms och pensionsbroms så är SD:s politik så pass omänsklig att det är värt att offra pensionärerna. Nu vill ju inget parti offra pensionärer på riktigt och de gör ju inte heller det i sin politik. Rödgröna ger pensionärer samma skatteavdrag som för arbetande och alliansen har inte annonserat om sänkta pensioner.

Tryck på Mp

I Nyhetsmorgon talade Maria Wetterstrand och Peter Eriksson om indignationen att bli klämd av de borgerliga partierna till ett samarbete, genom Fredrik Reinfeldtd taktik att lägga ansvaret på Miljöpartiet (Mp). Maria och Peter är förbannande. Om de inte samarbetar med allianspartierna på den borgerliga kanten så skulle Mp kunna utsees till medlöpare till SD.

Vill ni att SD får bestämma? – jasså inte – varför ger ni dem öppet spår?

eller

Om ni bara hade samarbetat så hade vi i alliansen aldrig varit tvugna att samarbeta med SD.

eller

Vi i alliansen hade gärna samarbetat med Mp. Nu vill de hellre samarbeta med kommunisterna i V så då ser vi oss i M tvugna att samarbeta med ett likvärdigt extrem parti, SD. Tyvärr. Om bara Mp hade varit förståndiga…

Förmildra SD

Det kommer alltså att bli ett enormt tryck på Mp att byta samarbetspartier utan att kräva för mycket i utbyte. Det kommer även bli en kampanj där SD som parti försöker att förmildras och normaliserias genom att med kommunistiska spöken jämställa det med vänsterpartiet (V). Det finns ett kommunistiskt parti i Sverige och det heter just så. Vänsterpartiet har vänt den rena kommunismen ryggen för en mer allmän socialistisk politik, strax till vänster om Socialdemokraterna (S).

Arrogans hos Fredrik liknar Görans

I behärskad ilska gör Maria Wetterstrand i TV en anspelning på Moderaternas (M) arrongans i detta valresultat. En arrogans som tidigare förknippats med Göran Perssons valförlust 2002. M är inkonsekventa i detta val 2010 mot valet 2002.

Reinfeldt anser att Reinfeldt bör avgå

STÄLLNINGSTAGANDE. Ur riksdagens protokoll efter valet 2002:
”En majoritetsregering som får förnyat förtroende av väljarna ska självfallet inte behöva avgå. På samma sätt är det självklart att en majoritetsregering som förlorar sin majoritetsställning i ett val ska avgå. För den som vill undvika att minoritetsregeringar enväldigt och själva tolkar valresultat borde det enligt min mening vara självklart att en minoritetsregering ska avgå om ett val resulterar i att det parlamentariska underlaget skiftar eller är oklart.

[…]

I detta anförande instämde […] Fredrik Reinfeldt”

Reinfeldt anser att Reinfeldt bör avgå

STÄLLNINGSTAGANDE. Ur riksdagens protokoll efter valet 2002:
”En majoritetsregering som får förnyat förtroende av väljarna ska självfallet inte behöva avgå. På samma sätt är det självklart att en majoritetsregering som förlorar sin majoritetsställning i ett val ska avgå. För den som vill undvika att minoritetsregeringar enväldigt och själva tolkar valresultat borde det enligt min mening vara självklart att en minoritetsregering ska avgå om ett val resulterar i att det parlamentariska underlaget skiftar eller är oklart.

[…]

I detta anförande instämde […] Fredrik Reinfeldt”Se

Från bloggen Alliansfritt Sverige

Förövrigt har Åsa Linderborg och Daniel Suhonen för avsikt att registrera “klasskamp” för att färsäkra sig om att Nya Moderaterna inte längre använder stulna budskap.


Rödgrönt valarbete

Det är härligt att få vara med och arbeta i valrörelsen. Det är roligt att träffa många människor och det är en skön stämning. Jag gillar verkligen det rödgröna laget. För att valarbeta själv – det behöver man inte ens vara organiserad i ett parti för – så kan man använda Rödgrönas facebook app.

Jag har gjort det lilla jag kan. Jag vill visa att jag är övertygad om att en Rödgrön regering kommer ge oss ett mer jämlikt, rättvisare och friare samhälle. Därför har jag delat material, talat i debatter, agerat på nätet, diskuterat politik med mina nära och stått i valstugan.

Det finns exempel som cirkulerat på nätet som “Emelies text” som tydligt visar på varför alliansen inte är ett bra alternativ då sjuka kastas ut på gatan i och med utförsäkringen. Alliansen bryr sig om de sjuka men deras politik leder till att sjuka får det sämre än med Rödgrönt och att sjuka i de extremaste fallen blir utförsäkrade. Rödgröna har sett detta och avser att satsa resurser och styra politiken så att alla får rätt till bra vård. Endast det bästa är bra nog åt folket!

Dessvärre tog de borgerliga partierna hem segern i fotbollen i Uppsala men rödgröna kommer igen i valrörelsen och under nästa mandatperiod.


Borgerligt klimat =mobba Mona

Miljön en rödgrön valfråga

Det finns en valfråga som utan vidare diskussion tippar över rösten till de Rödgröna och det är miljön. Naturskyddsföreningen visar i sitt test att de stora partierna, Moderaterna och Socialdemokraterna är stoppklossar i respektive samarbete. De små partierna har högre grad av miljömedvetenhet, men de borgerliga partierna väljer att ge efter för Moderaterna och Moderaterna är i realiteten den som sätter agendan för miljön på den borgerliga sidan. För de rödgröna är resultatet det motsatta; socialdemokraterna ger med sig för samarbetspartiernas högre miljökrav.

Namn och tagline – varumärke eller marknadsföring?

Intressant att se är även att vänsterpartiet är nästintill lika miljövänligt som miljöpartiet. Att miljöpartiet leder i krav på miljön nog ändå rätt skönt. Hur ska vi annars se på partinamnet? Går det att anmäla ett parti för falsk marknadsföring med anledning av partinamnet? Tror inte riktigt det. Skulle det gå så borde Folkpartiet anmälas som vågar fortsätta att kalla sig liberaler utan att vara det. Christoffer Ivarsson skriver mer om detta.

Borgerlig PR-strategi

Vad gäller miljön är det intressant att se hur lite den frågan kommit upp i medier och hur svårt det varit att se igenom den borgerliga PR-strategin. Borgerligheten har aldrig siktat särskilt högt i frågor om miljö och klimat och kommer troligen inte att göra det heller. De är inte intresserade av frågan som sådan även om den kan agera som medel för annat. Det går till exempel att göra grön skatteväxling om man är moderat då sänkningen  av skatt på arbete går ihop med den arbetslinje som förespråkas. Då är det bara smart att nyttja utrymmet till att ta PR-poäng på gröna skatter.

Naturskyddsföreningen är svenska folkets experter

De rödgröna vill i hög grad genomföra de förslag som kommer från Naturskyddsföreningen. Denna förening anser jag bör få stor legitimitet då den har mer än 100 000 medlemmar och har betydande expertkunskap vad gäller miljö och natur. Föreningen bör alltså ses som en lobbyenhet från Svenska folket för miljö i Svenska folkets val i höst. Jag ser helt enkelt att Naturskyddsföreningen bör ha samma eller liknande vikt vid avgöranden av miljöfrågor som SFS- Sveriges förenade studentkårer har vid utredningar och lagförslag som påverkar studenter.

En annan fråga som tagit upp stor plats i valrörelsen är mobbingen av Mona. Det är uppseendeväckande hur väl det har fungerat. Jag har hört frågan om Mona som statsminister komma upp.

“Jag kan inte tänka mig Mona”.

Men varför då?

“Jag vet inte, men hon är väl lite ny…”

Det har helt enkelt aldrig funnits något riktigt bra svar på varför. Anledningen tror jag är just den. Den motsatta Pripps-blå-effekten. Schlingman är känd för att vara en bra reklammakare, inte för att vara en duktig politiker. Han och den moderata alliansen har lyckats skapa olustkänslor inför Mona utan att  någon kan definiera varför. Louise Callenberg skriver även en del om mobbingen av Mona.


Vänster för välfärden

Frihet under ansvar

Det är ju snart val. Det är dags att bestämma sig för de cirka  (7 000 000400 000 = ) 6 600 000 som inte redan röstat. Även om förtidsröstningen har slagit rekord och då många väljare faktiskt är starka i sin övertygelse och inte byter parti lättvindigt så finns det en ökad rörlighet i väljarskaran och det gör valet svårare. Frihet under ansvar.

Väljarrörlighet

Det kan spekuleras i vad rörligheten bland väljarna beror på. Kanske är det så att vi är rörligare som individer. Det är inte självklart att vi kan definiera oss som radikal underklass, arbetarklass, bönder, akademiker, företagare, kristna, miljömedvetna, pirater eller feminister. Det finns så mycket mer inom oss än bara en av dessa definitioner. Jag kan t ex ta på mig de flesta av ovanstående epitet och skulle inte kunna besluta vilket parti jag tillhör med dessa definitioner men jag vet att jag i hög grad är en jämlikhetsande och tar avstamp i detta. Jag vet även att världen inte är svart och vit utan fylld av gråskalor. I den mer kunskapsbaserade och globala världen vi lever i idag så blir gråskalorna fler och frågorna mer komplicerade och så måste även politiken vara. Vänster för mig är jämlikhet.

Jag tror på välfärden och jag vet att det med lätt logik går att se att det är bättre om vi hjälps åt så,

Håll i hop!

YouTube Preview Image

Bostadsbristen ska byggas bort

Tunisien2010

Min senaste ledare 2010-09-03 i UppsalaDemokraten tillsammans med Peter Gustafsson handlar om bostäder “Bostadsbrisen bör byggas bort” .

Läs den gärna men om man verkligen vill bli insatt i bostadspolitken och om hur allmännyttan har gradvis attackerats av moderata och borgerliga politiker under de senaste tjugo åren så är Kent Wernes bok Du sköna nya hem en riktig ögon öppnare.

Kom ihåg gemensamma lösningar på gemensamma problem och att endast det bästa är gott nog åt folket!


Satsa på utbildning och satsa jäm(n)t

[SinglePic not found]

Problemets kärna i Högskolan

Sveriges studenter samlade i Sveriges förenade studentkårer har slimmat sin fråga för vad som behövs för bättre utbildning och kommit till kärnan av högskolans problem (Kärnan allså, en liten del men viktig – inte hela frukten, där finns det mer att göra).

Problemet stavas 5 miljarder!

Urholkningen av resurserna till högre utbildning har pågått länge och det märks nu framförallt på humanistisk och samhällsvetenskaplig sida där företrädare vill träffa sina lärare och protesterar mot att ha så lite som 4-5 timmars undervisningstid i veckan. 5 miljarder, Krantz. Det är vad som behövs.

Kommunala skolan behöver Robin Hood

I skolan, den kommunala grundskolan och gymnasieskolan alltså, behöver också pengar men här  är problemet i högre grad vinklat till att vissa skolor har blivit rånade på sina resurser till förmån för andra skolor. Vänsterekonomi skriver om hur Rinkeby mister resurser till fördel för Danderyd. Vid tid av förtryck så lever människor ett tag som förr men när det blir för stort så reser de sig…i alla fall i Robin Hood. Vi får se vad som händer i valet i september!

Doktorander utan lön

Sist men inte minst kommer nu förslaget om doktorandstudielån. Kul att gå på studielån i cirka 10 år och att börja en mycket osäker akademisk karriär med an gigantiskt skuld. Det är trevligt att Moderata studenter dock ser fördelar om studenterna “sommarjobbar”. Jag skulle vilja se den som sysselsätter med sommarjobb under en forskarkarriär. Det är nog mer sannolikt att en doktorand fortsätter att doktorerar även under sommaren eller får en tillfällig anställning ellet ett stipendium i forskningsfältet. Det blir inte bättre…


Fyra år i fel riktning

När mandatperioden började fanns en utredning som tydligt visar att det kostar mer än det smakar att införa studieavgifter. En utredning om tryggare akademisk karriär var på plats. Och till på köpet fanns förslag till hur vi skulle vi få fler kvinnliga professorer – 18 procent kvinnor på topposter inom akademin i Uppsala är på tok för lite.

Men regeringen valde en annan väg. Nu ska vissa studenter betala för utbildning. Svenska studenter är fortfarande avgiftsbefriade, men det är lätt att ändra lagen igen. Detta innebär ett skifte i synen på utbildning, som nu kan vara en handelsvara. I alla fall för vissa. Universitetens omvandling från allmännyttiga institutioner för utbildning och forskning till vinstdrivande företag påbörjas.

Regeringen är duktig på marknadsföring. Autonomiutredningen har framställts som en självständighetsförklaring för universiteten. Problemet är att denna självständighet i praktiken är en självständighet för rektorerna. Med Uppsala universitet menar man rektor Anders Hallberg.

Regeringens förslag förändrar maktstrukturen på universiteten från en demokratisk-kollegial struktur till en despotisk linjär struktur. Studenter är ofta en svagare part – de är yngre, mindre erfarna och saknar större resurser jämfört med universitetens personal och ledning. Regleringar är därför ett skydd och inte en bur. Att ta bort dessa leder inte till en starkare student, men möjligen till ett större behov av de studentkårer som regeringen påpassligt har strippat på egna finansiella resurser och delvis gjorts beroende av universiteten.

Regeringen slängde gamla förslag i papperskorgen och gjorde ett eget system för att mäta kvalitet och tilldela resurser. Ministerstyret tog över, med konsekvens att universitetskanslern till sist avgick i protest. Styrningen ska nu ske genom att mer pengar ges till de lärosäten som har studenter som får höga betyg. Det är bakvänt tänkande från hur jag minns min grundskoletid där de som behövde lite extra tid för att lära sig läsa fick extra lektioner eller en lärare som hjälpte till lite extra.

I den borgerliga högskolevärlden handlar kvalitet om höga betyg och ambitiösa studenter. Att alla ska med är inte längre självklart. I Uppsala kommer universitetet troligen att klara sig bra, då många ambitiösa söker sig hit. Vi kan skapa en elit, varför öda slit på resten? Men hur hänger det ihop med vår medborgerliga rätt till våra gemensamma allmänna resurser? Hur mycket kommer inte samhället att förlora på att inte sträva efter utveckling och en utbildad befolkning?

Sist men inte minst har regeringen valt att gynna de som själva planerar eller oftare har föräldrar som planerar sin karriär redan i tidiga tonåren. De med höga betyg från början och de som valt ”rätt” ämnen kommer smidigt in på universitetet. Men de med bredare kompetens missgynnas – de som byter bana i livet, läser många olika ämnen och som därför har större förutsättningar att ta till sig hållbar utveckling eller till nya kreativa idéer.

All forskning visar att möjligheten för arbetarklassens barn att ta sig in på universitet och högskola ökar när många dörrar är öppna. Men regeringen förstärker i stället kunskapsklyftorna. Det finns få ställen där den borgerliga politiken är lika tydlig – och lika långsiktligt skadlig för samhället – som just på universiteten.

Publicerat i ETC UppsalaDemokraten, 2010-08-27


Bygg bostäder – bygg hyresrätt och för studenter

Mona, Lars, Maria och Peter talade just på Forumtorget i Uppsala. De talade om en välfärd där vi alla får skörda frukten av välfärden. Ingen ska behöva stå med enbart kärnan att tugga på.

Välfärden

Välfärd är ett samhälle där extra försäkringar inte behövs. Att kunna gå före i vårdkön med en försäkring är ett orättvist samhälle. Välfärd är när vi arbetar tillsammans och där vi alla tjänar på arbetet.

Välfärd är även att alla ska ha möjlighet att ha en egen bostad. Äga eller hyra är inte viktigt, men det är viktigt att båda formerna finns. Idag saknas det hyresrätter. Idag saknas det bostäder. Idag är de som äger minst kapital utan bostad. Skatta sig lycklig kan den ungdom vara som har föräldrar som går in som borgenärer eller som hostar upp en summa för att köpa en bostad. Lycklig kan den vara som tjänar tillräckligt för att bo i Hammarby sjöstad – 12 000 kr i hyra är ingen liten summa.

Rödgröna bostäder

Mona, Lars, Maria och Peter talade om vikten av bostäder. De lovade att investeringsstöd skulle införas för att uppmuntra byggandet av bostäder. Mer pengar skulle även gå till kommunerna. Det är kommunerna som bygger hyresrätter som ingår i allmännyttan. Det kommer att vara väl värda politiska beslut. Mer hyresrätter behövs och det behövs mer bostäder som lämpar sig för studenter. Stora, små, möjliga att hyra för kortare tid och med särskild rätt för studenter att hyra.

Lös bostadsbristen!

Vi står vid ett vägskäl där de fyra borgerliga partierna företräder en linje där marknaden ska lösa bostadsbristen. Det har redan testat under 1900-talets början. Det funkade inte. Sedan kom socialdemokraterna till makten för att lösa bostadsbristen och det gjorde de också. Utredningar gjordes, politik genomfördes, bostäder byggdes och jobb blev till. Under hela 1900-talet har bostäderna blivit bättre och fler. Det var oerhört viktigt och nu är vi vid samma vägskäl igen. Ska vi låta borgerliga ideal om gated-communities (Läs: kommuner utan allmännytta) och liberal fanatism om att marknaden kan lösa alla problem stå som bakgrund till en förvärrad bostadskris eller ska vi lösa flera problem på en gång; fler jobb, fler bostäder, billigare bostäder och färre fuskbyggen genom att uppmuntra och låta kommunerna bygga mer?

Samhällets experter, boverket förkunnar i sin årliga bostadsrapport att bostäder saknas i storstäderna:

YouTube Preview Image


Tillsammanssamhället

En krönika, ett liv.

Vad vill du med ditt liv? Hur vill du leva? Vad är det som driver dig och vad gör dig lycklig?

Jag vill leva som jag lär. Jag vill ha en balans i tillvaron, jag vill ha jämställdhet eller större jämlikhet. Min man och jag lever för gamla saker, och för det som den nya teknologin kan ge oss. Det förra representeras främst av möbler och gamla klockor medan det senare är våra kameror, telefoner och TV-spel och digitala tavelramar. Jag vill ha allt, ha möjlighet till allt men ändå vara fri och obunden som bara den möbellösa singeln kan vara.

Jag vill uppleva den fria tågluffen där bara det viktigaste får följa med. Där tillfället fångas i språnget och där galaklänningen är den som råkade finnas till hands. Den av sol präglade röda sommarklänningen eller den något välanvända lilla svarta. Min man är mån om vår dyra kamerautrustning och vill ta in på hotell. Han vill planera och se vilka resmål som fått högsta betyg och läsa i guideboken om vad vi bör se. Jag vill ta det första tåg som går när jag anländer till stationen. Min man övertalar mig och att det finns annat, öknen som jag ju ville se, om vi väntar till nästa tåg. Han berättar även att det är lättare att åka vidare till nästa plats från hans valda destination. Vi tar nästa tåg.

När jag är hungrig, så äter jag. När min man planerar kvällen ringer han mig och undrar vad vi ska äta ihop. Jag reagerade i början med en känsla av att ha en boja runt min fot. Varför ska jag tvingas till att bara äta när vi båda kan, istället för när jag vill? När min man blir bjuden på fest så vill han att jag ska följa med. ”Det blir roligt, vi gör det tillsammans” När jag blir bjuden på fest blir jag glad över inbjudan, tackar ja, om jag kan och kommer kvällen innan festen på att ”Kanske hade min man velat följa med”. Jag är fri och obunden, vill inte anpassa mig efter konventionens krav, men jag älskar min man och försöker att ge honom en inbjudan till min värld. Jag tror att han gillar det, han är en tillsammans-människa. Den bästa och vi äter, för det mesta, tillsammans.

Vi lever med varandra. VI jagar varandra runt i huset för att avgöra vem som får duscha först. Jag skrattar när han kittlar mig med sina långa spindelfingrar. Vi lagar pasta för det gillar han, vegetariskt med pesto med mozzarella och tomater för det gillar jag. Vi arbetar för studenter, det är vi, och vi gillar det. Vi fotograferar för våra vänner och för att avbilda vår samtid. Eller för att motivet är allt för tilltalande att inte rama in. Mitt samhälle ser ut så här. Där vi gör saker tillsammans och för varandra, även om vi inte alltid förstår varandra, eller har samma mål i början. Ett samhälle som både bjuder individen en frihet att bestämma över sina livsval, men där samhället står för en grundläggande trygghet. Ett samhälle som berättar för mig varför jag ska välja det senare tåget istället men där jag även är välkommen som singel, i min solblekta klänning på en fest.

Jag vill ha ett yrkesliv där jag får vara hemma med mina barn när de är nykläckta, där den stora striden mellan min karriär och min mans inte ska vinna eller förloras beroende på den av oss som är redo att offra mest, eller den av oss som kan argumentera bäst. Där samhället ska guida oss, så att vår diskussion kan handla om när vi är föräldralediga och inte om. Ett samhälle där alla inkluderas i den princip som styr. Ett samhälle där arbetslinjen aktivt exkluderar studenter, sjuka eller pensionärer är ingenting för mig.

Flera liv, ett samhälle

(Publicerat i ETC Uppsalademokraten)


UppsalaDemokraten där jag ryms!

Inom kort kommer en eller annan rad från mig att dyka upp i UppsalaDemokraten. ETC nya satsning i Uppsala. Har du goda tips om vad jag bör skriva om så meddela mig det gärna här. Det är alltid bra med goda uppslag. Jag har en plan att skriva om regeringens utbildningspolitik, lite om hur det funkar med jämställdhet i vardagen och även en del om det långa avståndet från Stockholm till “verklighetens folk” eller så att säga landet eller glesbygden, de samhällen som utgör Sverige.


Ranking säger ingenting om verkligheten

Många gånger talas det om ranking, och det kan användas som argument för att studenter skulle välja en högskola framför en annan. Framförallt talas det om ranking i kontexten “Asien”. Studenter bryr sig bara om ranking – det är därför de kommer till Uppsala då det är en av de Svenska universitet som är topprankade. Om ranking var det enda som spelade någon roll så skulle de mindre högskolorna troligen inte ha några utländska studenter – men det har de ju, så ranking är nog inte så viktigt som många vill göra det till.

Högskoleverkets internationella nyhetsbrev tar upp en av anledningarna till att ranking inte är det enkla sifferbetygssystem på ett lärosäte som det utger sig för att vara.

Storbritannien: Åtta brittiska lärosäten har anklagats för att försöka påverka sin position i rankningslistor genom att uppmana studenter att berömma sin utbildning i den nationella utvärderingsenkäten. Goda vitsord från studenter skulle göra deras examina mer attraktiva på arbetsmarknaden, ett cirkelresonemang som åskådliggör problemet med detta sätt att konstruera rankningslistor. Läs mer här: http://www.guardian.co.uk/global/2010/apr/26/universities-student-survey-rankings-investigation

Det går alltså att manipulera rankingen. Faktorer som ofta spelar roll är bibliometri eller citeringar. Detta innebär antalet gånger som en person vid lärosätet som pysslar med forskning, blivit citerad. Här kan man om man är dyktigt på att nätverka hjälpa varandra. “Om du lägger till mina forskningsresultat i din rapport så gör jag samma för dig.” Forskning eller undersökningar finns på området som visar att systemet att skrapa varandras ryggar är utbrett. Här kan man ju fundera över vad dylika nätverk gör för breddad rekrytering. Om alla får tillgång till kunskapen om systemet och hu det kan manipuleras samt tillgången till nätverken så bör alla ha samma chans, men jag tror dessvärre inte att det är så enkelt som att var och en får sitt

Ett annat sätt att manipulera ranking är att se till att få en nobelpristagare. Detta gäller av uppenbara skäl  bara medicin/farmaci och teknik och naturvetenskap. Den övriga hälften av studenterna får nöja sig med en lägre ranking. Att strategiskt rekrytera toppforskare är viktigt.

För att återkoppla till ovanstående uppmuntran till studenterna om att dela ut goda betyg till lärosäten och rektor. Detta är förstås inte meningen och man kan fundera om det finns en reglering om lärosätets eller lärares möjligheter att lägga sig i när det gäller en jävssituation. Det som är otrevligt är att detta händer, även på Uppsala universitet. Lärare stöttar varandra och lärare uppmuntrar studenter att fylla i trevliga saker i kursvärderingen. Det är viktigt att vara uppmärksam på då medel ska fördelas, priser delas ut eller bara vanliga kursvärderingar gås i genom…

Ranking kan manipuleras, det är även även ett mycket mycket kort sammandrag av några få faktorer i en komplex verklighet. Av samma anledning som att nationalekonomin missar verkligheten, även om den ibland kan säga en del om den övergripande strukturen, som att betyg på elever eller studenter bara visar en kort bild och inte alls hur uppfinningsrik, social eller på annat sätt värdefull en inidivid kan vara när betyg blir en utslagsgivande faktor för rekrytering till utbildning, arbete eller andra positioner i livet, så säger inte heller ranking särskilt mycket om ett lärosäte. Tänk om rankingen enbart är baserad på medicinska fakulteten – vad säger då rankingen om juristutbildningen?

Det är dumt att stirra sig blind på siffror, precis som det är dumt att stirra sig blind på ett uttalande från sittande regering (så mycket PR – så lite innehåll).



Demokratins begränsningar

Det är synd att flertalet skolor väljer att utestänga politiska partier från skolan. Det är förstås lite obehagligt att behöva konfronteras med människor med olika åsikter, och att kanske tvingas att ta ställning själv, men det är också en av grunderna för vår demokrati. Utan verktyg (utbildning) och utan övning (träffa på åsiktsskillnader och diskutera om dessa) så demokratin en skendemokrati.

Benny Lindholm skriver om att Liberala studenter inte fick kampanja på Ekonomikum på Uppsala universitet. Det är synd. Högskolan har ett uppdrag (enligt riksdagen) och en skyldighet (mot sina finansiärer, medborgarna) att verka för demokratin, för förstående av denna och för utveckling av demokratin. För att detta inte ska bli ett urholkat begrepp så bör partier och andra åsiktsbildare tillåtas inom universitetets väggar. Som det är idag så fungerar åsiktsbildningen bara när utbildningsminister Krantz eller andra ministrar blir inbjudna eller bjuder in sig själva till universitetet. Då blir det föreläsning och partiföreträdaren får lägga ut texten utan att egentligen bli ifrågasatt och utan att det blir till en allmän debatt där åsikter bryts och leder vidare.

Jag tror på det fria universitetet och på en utbildning som vet hur man kan kritisera och som stundtals vågar ta ställning. Jag hoppas därför att studenterna ges laborativ tid att nyttja verktygen för kritisk granskning genom att mer debatt, diskussion och framförallt att partierna tillåts samtala öppet med medborgarna.

Vad gäller Uppsala studentkårs val så går det förstås att ändra i stadgan som säger att partier inte får kampanja vid en valstation, men jag anser nog ändå att en viss frihet och integritet ska råda vid avläggande av själva valhemligheten. Vem vill ha en aktiv förespråkare för viss åsikt flåsande bakom axeln om man överväger att rösta på en annan åsikt än den företrädda?


Solen går ner över Uppsalas bostäder

Studentstaden står till försäljning och solen ser ut att gå ner för Uppsalas studentbostäder.

Nu är det icke-lokala investerare som önskar köpa Studentstaden och dessa har ingen skyldighet och inget intresse i att göra lokala hänsyn, dvs. att Uppsala behöver bostäder till alla sina studenter.

Odell ser inte ut att infria sitt löfta om att “orda det här och se till att studentbostäderna blir kvar”. Vasakronan ser det som sin uppgift att sälja till högsta pris och därmed inte till Uppsals lokala intressen. Fondförvaltningen av AP-fonderna verkar inte se till annat än sin egen förvaltning, dvs maximera vinsten.

Jag hoppas att denna bild inte blir mer än en metafor för något som skulle kunna hända. Jag hoppas att studentstaden säljs till ett lokalt Uppsala intresse såsom kommunen, nations- och kårkonsortiset eller Uppsala universitet/Akademiförvaltningen.


Internationella kvinnodagen

Detta blogginlägg tar vid efter Mitt i Steget. En blogg som skrivs av en man som mitt i steget emedan han färdas genom livet får en och annan tanke om politik, samhälle och jobbet som människa i största allmänhet. Skribenten, Johan Westerholm (S), har en bakgrund som officer, exportdirektör och mediarådgivare.

http://www.mitt-i-steget.blogspot.com/

______________

Vågor av feminism – eller granskningen av maktstrukturer. Det har funnits kvinnors inträde i parlamentet, kvinnors inträde på arbetsmarknaden och nu kvinnor inträde i den manliga eller vilken roll som helst. Dekonstrueringen av kvinnan och konstruktionen av människan och dess relation till makten.

Vad har rörelsen för kvinnors rättigheter egentligen åstadkommit? Vi har tillsammans, kvinnor och män skapat möjligheter för samhället att utvecklas och för oss individer att själva välja vår väg. Det är inte lägre totalt avgörande i vilken kropp vi föds i och det är heller inte avgörande i vilket samhällsskikt eller med vem eller vilka vi väljer att leva våra liv med. För det har vi många att tacka för, universitet, politiker, medborgarrättrörelser, queerteoretiker, statistiker m. fl. Kunskap är makt och med ökad kunskap om oss människor och samhällsstrukturer desto mer underlag har vi för att agera mot orättvisa strukturer och enskilda orättvisor.

Rösträtten för kvinnor har fört upp andra frågor på arenan än vad som funnits tidigare. Daghem, fritidshem, föräldraledighet och vård av sjukt barn som grund för sjukpenning är exempel på sociala reformer som om vi hade varit dem förutan, hade givit oss ett helt annat landskap i arbetslivet.

Nu står diskussionslinjerna ofta vid pappors rätt att vara hemma med sina barn, eller unga mäns rätt till utbildning. Denna fråga är förstås en mansfråga, en jämlikhetsfråga och också en kvinnofråga. Det är viktigt att män tar ansvar för sina barn precis som kvinnor tar ansvar för sina.

*

Utbildning

*

Missgynnande av bred utbildning

Meritpoäng. Detta är nytt. Idag måste elever i gymnasiet välja noga. Dels vilken inriktning, vilket program man vill gå, men även vilka ämnen man vill studera. Det kommer att bli svårare att välja en inriktning i gymnasiet och sedan studera andra ämnen i högskolan.  Detta gör det viktigt för våra unga att se strukturen, eller makten som vill snäva in eleven och studenten till en roll snarare än en upplyst och bred människa. Denna fråga är ytterligare viktig för män, och socio-ekonomisk underklass då de tenderar att inte läsa på högskolan i samma utsträckning.

*

Anrikning av existerande grupper

En annan men snarlik fråga är anrikningen av män på högskolan. Det är vederlagt att män går vidare mellan vart skikt på högskolan, medan kvinnor inte gör det. Det synes finnas osynliga strukturer som hindrar kvinnor och gynnar män. Socio-ekonomisk status ger även det liknande och till och med grövre effekter.

Allt detta ger att kvinnor och män inte har samma förutsättningar idag, men det ger även att kön inte är den enda strukturen som finns på spelplanen. Vi måste belysa de strukturer som missgynnar och belysa de vägar som finns att gå. Vi måste se utöver kön och se vem som vinner och vem som försvinner i dagens samhälle.

______________

Detta inlägg är del av en större bloggstafett http://stafetten.blogg.se/
Nästa bloggare lägger upp sitt inlägg kl 16 och hennes presentation ser ut som följer:
IdaVänster – Ida Legnemark (V) bloggar om allt från kommunalpolitiken i Borås till mer övergripande diskussion om bl.a feminism, jobbar som språklärare och är fritidspolitiker samt är ansvarig för feministiska frågor i Vänsterpartiets partistyrelse. http://ida.vansterboras.se/


Bloggstaffett för jämställdhet

På Internationella kvinnodagen är jag deltagare i en bloggstafett men ett gäng juste folk!

Den internationella kvinnodagen fyller 100 år och det uppmärksammar vi med en bloggstafett med start kl 8 och slut kl 8, den 8 mars. Tre socialdemokratiska bloggare, tre vänsterpartister, tre miljöpartister, tre oberoende bloggare och den rödgröna samarbetsbloggen turas om att ge sin syn på kvinnodagen och jämställdheten. Ingenting är uppgjort, inga ämnen är kända i förväg men man kan förvänta sig allt från glödande feminism till queerkamp, angrepp på regeringens politik eller ett brandtal för alternativet.

Vill du blogga eller länka på hemsida, använd denna länk:
http://ilonaw.blogg.se/2010/march/bloggstafett-100-ar-av-kvinnokamp.html

Tidplan

kl 8 Mer vänster i Uppsala – Ilona Szatmari Waldau(V), kommunalråd i Uppsala, bloggar om Sverige- och Uppsalapolitiken från vänster, oftast ur ett feminist-, hbt-, miljö- eller solidaritetsperspektiv.

kl 9 Anders Wallner (MP), grön queerfeminist som bloggar om lika rätt-frågor, som tillgänglighet, hbt-frågor och stjärnfamiljepolitik

kl 10 HBT-sossen – Åsa och Alexandra Einerstam (S) skriver mest om politik, facket och hbt, men det händer att det publiceras ett och annat inlägg om kultur, mat, converse och annat smått och gott.

kl 11 Trollhare Queerfeminism, autismaktivism, transsexualism, psykradikalism, genusgalenskap och stördvetenskap Trollhare – alias Immanuel Brändemo – är en 15-åring med nästan 30 års livserfarenhet. En hysterisk fjolla, begåvad med extra bokstäver och handikappad av folkbokföringens tvångskönande.

kl 12 Jens Holm (V), kandidat till riksdagen (V), Stockholm. För närvarande pappaledig. EU-parlamentariker mellan 2006-2009. Författare till boken EU inifrån – berättelser från EU-parlamentet 2006-2009. Vill göra klimatpolitiken mer genderinriktad.

kl 13 Maria Ferm (MP), språkrör för Grön ungdom, har en grön blogg som skriver om att motverka övervakningssamhället, bekämpa främlingsfientlighet och skapa en jämställd, solidarisk värld.

kl 14 Mitt i Steget. En blogg som skrivs av en man som mitt i steget emedan han färdas genom livet får en och annan tanke om politik, samhälle och jobbet som människa i största allmänhet. Skribenten, Johan Westerholm (S), har en bakgrund som officer, exportdirektör och mediarådgivare.

kl 15 HannaVictoria – utbildningsminister nästa. Konstnär, samhällsvetare, fotograf, jurist, PR-konsult, åsiktsbildare, styrelseledamot, ledare, student, regionalnationalist,världsmedborgare, frihetsivrare, kollektivist

kl 16 IdaVänster – Ida Legnemark (V) bloggar om allt från kommunalpolitiken i Borås till mer övergripande diskussion om bl.a feminism, jobbar som språklärare och är fritidspolitiker samt är ansvarig för feministiska frågor i Vänsterpartiets partistyrelse.

kl 17 Christian Valtersson (MP), ledamot av Grön Ungdoms Förbundsstyrelse som bloggar om svensk politik ur ett grönt perspektiv. Irriterar sig på strukturer som tas för givna utan att ifrågasättas.

kl 18 Högbergs tankar – Peter Högberg (S). Skriver om politik från ett Vimmerby perspektiv. Är idag tjänstledig och arbetar med politik på heltid.

kl 19 Ett hjärta rött, Ilse-Marie. Partipolitiskt oberoende röda funderingar kring politik, livet och orättvisor.

kl 20 Rödgrönt samarbete, här skriver partiledarna och språkrören direkt eller via Martin Gelin. Kort och gott ett forum för dialog med sikte på valet 2010.


I-landsproblem

Jag ska åka till Wien för att delta i ett studentmöte som ESU arrangerar tillsammans med ÖH, Österrikes motsvarighet till SFS – Sveriges förenade studentkårer. Där kommer vi att nätverka och diskutera frågor som Bolognaprocessen och Lissabonstrategin, se en film producerad till kommissionen om hur det ser ut runt gräsrötterna i bolognaprocessen och sist men inte minst så ska vi förstås göra det som Wiennesare gör, gå på bal.

Hu, jedamig, det är inte Uppsaliensisk traditionell klädsel det är “black tie” – översatt till Smoking översatt till cocktailklänning. (Om man föredrar att ha den kvinnligt konnoterade klädseln – hur långt ska man översätt då egentligen. Hur mycket mer associationer måste det inte ske…Hur klarar de det? De kvinnliga?) och vad innebär det? Om det är här så är det ju klänning som går till på vaden, men kanske är det inte samma utomlands? Wienervals gör även att många runt omkring mig tänker att det nog kan vara värt att ha längre klänning, dock ej för vid.

Enligt informationen: “Please note that there is a dresscode for the festive event: Women have to wear a long dress or traditional costume, men have to wear black tie and (black) suit or traditional costume!”

Dagens i-landsproblem med andra ord, men ändock ett problem. Jag tror jag tar den vanliga festblåsan.