- Fotograf i Uppsala!

Posts Tagged ‘moderaterna’

Det gamla finns kvar…

Miljonärernas parti finns kvar, bondens talesman är borta, liberalen har bytt parti, tomten hukar under betongen, vänstern är lite bättre än andra, på rättvisa alltså, men ingen är som originalet; Socialdemokraterna. The one and only – tillsammans är vi starkare.

Jag gillar historia. Det gör inte moderaterna. Det är många partier som gärna vill få sin historia ogjord. Gå vidare. Lämna det bakom sig.

Moderata samlingspartiet vill bli arbetarparti – för att arbetarna ska förstå likt ingångar på en hemsida att partiet är till för arbetare. Det är bara att klicka för att komma vidare. Alla ska med i moderaterna. Sorteras i hierarki men kom med de blå. Sänka skatt är inte så viktigt längre. Inte att prata om. Moderaterna sänker skatten i alla fall. Det marknadsförs som ett avdrag eller en avgift istället. Några få skatter tas bort. De marknadsförs som orättvisa. Borta är talet om miljonärspartiet. Rika för Reinfeldts aktion till trots. Borta är den hårda retoriken. De arga miljonärerna har förvandlats till hulda statsmän som gärna ser om fåren som en herde, men ingen märker när fåret blir sjukt. Ingen god herde kommer efter de sjuka, de bortsprungna och de vilda…

Vänsterpartiet vill vara som det brukar. Ett litet parti till vänster om socialdemokraterna. Ett lite rättvisare parti än socialdemokraterna. Den rättvisa etiken är hög och pragmatismen får ibland stå tillbaka. Vänstern vill inte längre vara kommunister. Marx var en god tänkare men samhället har gått vidare. Sovjet och Nordkorea. De var aldrig kommunister i verklig mening. Folket fick ju aldrig vara suveräna, över sina ledare. Vänstern har förändrats till ett miljövärnande parti. Tidigare var det mest industri. Vänstern är för de som har råd. Råd att leva som man lär. Miljömärkt, rättvisemärkt, medlemskap i Amnesty, WWF, Naturskyddsföreningen, sojaprodukter och en juste attityd. Lite svårt kan det bli ibland…

Centerpartiet vill slänga av sig kodyngan och mingla i jetsetlivet runt stureplan. Bort med bruna skjortor och grön mylla. Förnyelse av egenföretagar böndernas parti blev en liberal överklass version. Det nya moderaterna? Tyvärr, upptaget. Med grep och pärlhalsband tog centerpartiet traktorn hela vägen till innerstaden. Stannade där. Det gröna i centern åts upp av betong och jetplan. Förnyelsen har skett. Den nya bilden är inte smickrande. Den gamla var skön, men inte cool. Vem vill vara gammal center när “Bonde söker fru” finns. Inte ens förmåga att gifta sig? Bättre att landa överst i hierarkin. Stureplan here we come again…

Miljöpartiet – de gröna, var ack så gröna. Nu är de broilers. PR strategiska. Visionära. Unga väljare, unga företrädare. Miljöpartiet lever som de lär. Eller gör de? De började som gröna vågen. Second hand-kläder. Skägg. Långt hår i fläta. Nu är det storstaden som regerar. Storstaden som ska bli grön. Tekniken ska frälsa oss. Tekniken som redan finns men som ingen använder. Tekniken som kostar i miljö att utveckla och producera. Tomten som cyklar två mil till jobbet för det är rätt, syns inte mer. Visionen finns alltjämt men naturen att förvandlats till grafittimålad betong. Gröna blad som slingrar sig längs räcket. Inga tomtar mer…

Folkpartiet borde ta sig en titt i backspegeln. Fri- och rättigheter. Socialliberal var en gång något fint. Nu har partiet vänt sig mot de mest behövande. Förr samarbete med socialdemokraterna för sociala reformer. Nu samarbete med moderaterna för att sänka skatten, för de rikaste. Förr frihet att vara, nu förbud mot burka. Gott är flyktingfonden. Där finns det liberala och sociala patos när det är som bäst. Kanske vore skamvrån lämplig efter IG i liberal historia…

Kristdemokraterna är en anakroni. Ett parti grundat på religon, som växt. Så icke-sekulärt. Så världsfrånvänt. …eller, så likt Jesus. Sonen var samhällsintresserad. Sonen var revolutionär. Sonen agerade som män och kvinnor var lika värda. Han älskade Johannes. Fattiga var lika värda som rika. Både inför fadern vår herre och anden den heliga modern och inför makten i världen. Jesus var politik. Världens herrar må ha glömt, men kvinnor var viktiga förr. Jesus manipulerade med livet. Återuppväckte flera. Genteknik. Dolly. Hur KD är det? Kvinnor som präster, människan som jämlik, enkönade, tvåkönade, äktenskap för alla, revolution i Jesu namn, revolution för KD!!!?

Sist kommer då socialdemokraterna. Det kraftfulla slaget i magtrakten på miljonärspolitik. Originalet. The one and only. Stor fet rättvisa. 30 % eller 50%. Det är ett stort parti. Det är ett brett parti. Det är ett parti som tar ställning för de mångas rätt. För arbetarnas barn. Även om barnen inte förstår sina föräldrars kamp och offer. Visionen lyckades så bra att barnen vill ha mer. Det räcker inte med bara utbildning och ett jobb. Det ska vara fin utbildning, där bara några har råd och ett bra juste jobb för barnen. Faktum är att socialdemokraterna är stora för att de står för de många. Den dagen Sverige har fler miljonärer än vanliga svenssons är dagen som aldrig kommer. Detta har moderaterna förstått och kopierar. Sverigedemokraterna kopierar. Sharing is caring. Socialdemokraterna är populärt. Miljöpartiet vill associeras med socialdemokraterna. Det kommer aldrig att finnas ett bättre parti än originalet. Barnen förstår det kanske en dag, visionen. Socialdemokraterna behöver förvisso nya tag, en uppdaterad vision. Ett självförtroende i att vara socialdemokrat utan enparti majorietet. The one and only, men tillsammans är vi starkare…


Vilket parti skulle du rösta på?

Efter att ha arbetat en del inom Uppsala studentkår så är det relativt uppenbart att för att påverka samhället och göra det till det där bra hållbara, samverkande och trevliga samhället som jag vill ha, där SJs pendelautomater fungerar, varje gång, där kvinnorna talar, lika ofta som männen och där samhället vågar planera och lagstifta i frågor som behöver styre för att vårt klimat och vår natur inte ska förgöra oss och där samma samhälle vågar låta sådant som ej behöver regleras, vara orört för allas vår integretet och kulturnöje, så behöver man gå med i ett parti…

Det går förstås även att agera genom lobbyorganisationer men det är en annan fråga.

… men vilket parti ska man gå med i?

  • Enfrågepartierna sätter fingret på en viktigt punkt och det är att många idag inte känner sig delaktiga i demokratin. Kanske borde vi kräva demokratitjänstgöring såsom värnplikt men inom offentlig sektor för att adressera problemen eller så väntar vi och ser om den unga folkrörelsen ger oss en ny sorts demokrati med enfrågerörelsen som en av dem. Här har vi då Piratpartiet, men även Feministiskt initiativ kan ibland räknas hit. Båda partierna kan nog aspirera på att de faktiskt tar upp så pass viktiga frågor att de sipprar in i var fog i samhällslivet och är därmed inte ett enfrågeparti. Men jag vill nog ändå ställa dem i en kategori för sig. De har antingen svarta eller rosa glasögon såsom perspektiv.

De övriga då, nja, jag har nog inte direkt tänkt mig något av de styrande partierna.

  • Kristdemokraterna har en allt för styv bild på familjen och på äktenskapet, vårdbidraget, jämställdheten osv. Jag kan bara inte hålla med om något sådant. Jag vill inte ha ett samhälle med normbildning för vad en riktigt man och riktigt kvinna får göra och en äktenskapslagstiftning som styrs av religiösa idér och monopol på cermoniutförande. Inför civilrättsligt partnerskap som enda alternativ till juridiskt bindande  samvaro och låt de religiösa hantera sina välsignelser som de själva önskar.
  • Centerpartiet har en skön grön profil, men så synar man den lite grand och upptäcker att partiet har gått i tillväxts och näringslivsfällan. Det går förstås att hitta ny teknik och goda affärsmodeller för att tjäna pengar på miljövänligt leverne. Det går däremot sällan att göra till 100%, och därmed så förlorar centern i trovärdighet. Man måste även överväga miljölagstiftning, planering och viss återhållsamhet. Se det som ett universellt optimeringsproblem som måste lösas.
  • Vad gäller moderaterna så tror jag helt enkelt att de skulle genomskåda att jag är allt för röd när jag för fram idéer som att “Allas rätt till utbildning” eller “att sälja ut kommunala enheter och t ex driva en vårdcentral med vinstmarginal borde väl bli dyrare i längden för den enskile, och vem vinner på det?”
  • Så hittar vi det trevliga socialliberala folkpartiet, eller nej, förstås det genom nazistiska militaristiska folkpartiet eller hur var det nu Herr Björklund, är inte dagens skola ludermässigt uppförd? och Fru Sabuni, vore det inte skrämande likt våldtäkt att lagstifta om att flickor med utlandsfödda föräldrar ska kontrollera sin mödomshinna hos gynekologen? Nej, partiet har lämnat det trevliga bakom sig och åtminstonne tillfälligt valt en farlig väg. Undantaget är förstås de unga inom partiet där en liberal flyktingpolitik förespråkas av bland annat Frida Johansson Metso.
  • Miljöpartiet är opålitligt. Det är nytt och fraîcht och det är fullt av gamla tomtar och kollektiv boende damer. Det är omöjligt att dricka alkohol i deras närhet och det är jobbigt att vara med dem kommandes i en nyinhandlad tröja. Det är trots allt detta obehag ett rimligt parti, de har tänkt igenom väldens problem och vågar vara holistiska i sin livssyn. Holism som för övrigt få andra partiet verkar känna till eller ha en förmåga att greppa ens som begrepp. Att parlamentariskt komma överrens om fildelning, skolan och utbildningspolitiken vore en bra början. Jag diggar dem men är rädd att bli in grön liten tomtig filur som inte vågar berätta att ibland äter jag importerad parmaskinka och avnjuter med lite grappa.
  • När det kommer till de rödare partierna så  finns ett grundläggande probem i det stora röda, socialdemokraterna är så fasansfullt stora. De är inte lika stora som ANC men det finns ändå många som inser att om man ska få jobb inom den politiska sfären så måste man bli sosse, vare sig man är det eller ej. S har inte heller vågat stämma av ordentligt vad gäller utbildningspolitiken men där tror jag att S är på gång. De håller på att ransaka sig själva under denna opposition och faller det väl ut, om Mona vågar leda partiet och partiet vågar lita på Mona så kommer det att gå vägen.
  • Det vänstraste av de alla då, vänsterpartiet? Här finns det inget problem i att kräva “utbildning åt alla”, att kämpa för lagom tillväxt och miljörestriktioner. Jämställdhet bör vara en kärnfråga och integretet hoppas jag inte är något som man anser att SÄPO ska syssla med igen. Flyktingfrågor och globalpolitik är essentiellt men vågar vänsterpartiet tänka holistiskt. Ser de t ex en lösning på Israel och Palestina konflikten eller ser de bara ett, mycket rimligt, behov som måste tillgodoses på den palestinska sidan? I miljöpolitiken kan man fundera över vänsterns koppling till arbetarkollektivet och fackföreningsrörelsen. Innebär detta att vänsterns kommer att kräva ständig tillväxt för att säkra jobben?

Så vilket parti blir det?
Tja, det får vi alla märka den 7 juni när jag röstar i valet. Kanske blir det samma som alltid, eller så blir det ett annat, osvsett, så därefter så jag en del av min röst. Förövrigt, varför röstar vi på svenska partier, det intressanta är väl ändå vad de europeiska partierna kommer att enas om för valplattformar? Varför röstar vi inte på europeiska partier? Det kanske skulle visa sig att jag inte hade samma idé om partipolitiken i EU som i Sverige…