- Fotograf i Uppsala!

Posts Tagged ‘student’

Galleri 2010/Gallery 2010

Här presenteras foton i gallerier från tidigare events än sommaren 2010 i en och samma följd:
 
Kruthornet på väg hem

Demonstration “Gilla olika”

Uppsalabor mot rasism m. fl. arrangerade en demonstration för att manifestera mot rasism och för mångfald. En upptakt arrangerades redan veckan innan. Att manifestera mot rasism har blivit aktuellt då Sverigedemokraterna blivit invalda i riksdagen i valet 2010. För att visa att det är många som gillar olika och som ser mångfald som något positivt så har demonstrationer varit viktiga. 2010-10-05
http://www.hannavictoria.se/galleri/gillaolika/

SFSFUM 2010

Sveriges förenade studentkårer arrangerade sitt årliga studentmöte för sina medlemmar; fullmäktige i Uppsala. Medarrangör var Uppsala studentkår.
SFSFUM, maj 2010.
http://www.hannavictoria.se/galleri/sfsfum2010/

Bygg med oss (V)

Bilder från förvalskampanjen “Bygg med oss” av Vänsterpartiet i Uppsala, våren 2010
http://www.hannavictoria.se/galleri/val2010/

US, SU 2010

Uppsala studentkårs studieutskott sammanträder i gamla konsistorierummet på Uppsala universitet, våren 2010.
http://www.hannavictoria.se/galleri/sumote/

Recce VT2010

Recentiorsmottagning för nya studenter i Uppsala våren 2010 i Uppsala universitets aula med efterföljande fika på Uppsala studentkår.
http://www.hannavictoria.se/galleri/reccevt10/


Debatt om kårer i riksdagen

Igår sent på kvällen höll riksdagen debatt om kårobligatoriet. Flera bra frågor ställdes, tyvärr besvarades bara några få. Alliansens företrädare diskuterade kårobligatoriet sakligt men hade ändå ingen annan förklaring till avskaffandet än den av juridiken icke erkända princip om föreningsfrihet vad gäller denna fråga. Det går alltså tillbaka på tro – eller ideologi om du är mer bekväm med den terminologin. Miljöpartiets Lage Rahm frågade gång på gång om underlag för propositionen. “hur har ni räknat ?”. Mikael Damberg från S frågade varför direktiven för utredningen som till en tredjedel ligger till grund för propositionen om avskaffande av kårobligatoriet är skrivna för att stärka studentinflytandet. Utredningen konstaterar att inflytandet inte kommer att stärkas ens med ett statsanslag om 310 kr per heltidsstuderande student per år. Varför skulle inflytandet stärkas men en knapp tredjedel av samma anslag. Varken centerns Ulrika Carlsson, moderaternas Lars Hjalmered eller företrädarna från folkpartiet eller kristdemokraterna kunde ge ett svar förutom tystnaden som vitnar om att någon måste offras för friheten. Någon, är den ensamme studenten som utan en framtida stark organisation riskerar att företa drastiska åtgärder i sin desperation. Det är vad människan gör när hon inte finner någon utväg.

Hur allvarligt ser Lars Leijonborg på sitt eget förslag och på dess faktiska konsekvenser? Den frågan är berättigad då ministern inte behagade närvara under denna hans egen debatt. För att göra det än mer tydligt så finns inget underlag för beräkningar, inga svar och heller ingen konsekvensanalys. Det enda som finns är ministerns sekretess, förslagsgivarnas tystnad och ett förslag som är ett hån mot alla de som arbetar i det tysta, utan lön och utan egen vinning.

– Post From My iPhone


Det folkliga Sista april

I Uppsala firar många sista april med frukost kl 9, forsränning kl 10, sillunch kl 12, mösspåtagning vid Carolina Rediviva kl 14.30, champagnegalopp kl 15, sova kl 17, nationssittning eller bal på slottet kl 18, lyssnar på CC, Kårens ordförande och allmänna sången vid Gunillaklockan kl 21, fortsatt middag eller trevlighet, dans, efterfest eller så hem…

Jag har gjort det, flera gånger, och jag gjorde det inte i år, jag tillbringade min valborg, eller sista april som det verkar vara noga med att det kallas i Uppsala (även om det är mindre akademiskt och borgerligt, samt knappast är unikt), sovande med feber i en säng, eller vid toalettstolen kräkandes efter att ha druckit en droppe vatten.

Om gudarna ville bestraffa mig så gjorde de det då.


Social omvårdnad och spec. sjuksköterskor

Sociala omvårdsprogrammet läggs ner runt om i landet. Högskoleverket,HSV drog in rätten att utfärda examen i ämnet social omvårdnad och därmed finns inga incitament för högskolorna att behålla programmet, eller för nya studenter att söka in på programmet. Sådana här förändringar kan ske och är inte så dramatiskt. Det som dock är dramatiskt är hur studenter som under de år från beslut om nedläggning till dess att programmet läggs ner behandlas.

 

I Uppsala ledde detta till att de studenter som kommit längst i programmet ständigt stötte på problem. Skulle de få någon praktik? Skulle det bli någon ordentlig fördjupning? Skulle de få läsa Kognitiv beteende terapi, KBT som utlovats (förövrigt en riktig bristvara inom vården)? Om studenterna och studentkåren, inte själva ingripit så skulle nog var och en av ovanstående frågor ha kommit på skam. Med studenternas eget ingripande så blev dock situationen bättre, även om det nog inte kan kallas förstklassig utbildning att behöva kämpa för att få det som står i utbildningsplanen.

 

Den här situationen fick en fortsättning då det sociala omvårdnadsprogrammet i Uppsala morfade om sig och blev till ett socionomprogram med examensrätt från HSV och allt. Då missgynnades den särskilda del som har en inriktning mot barn och unga inom det gamla sociala omvårdnadsprogrammet igen. Många studenter hade sökt in på sociala omvårdnadsprogrammet och trott att de sökte till just en av två delar av programmet. Det fanns en del som riktade sig mot barn och unga, och en annan som riktade sig mot äldre och funktionshindrade. Plötsligt så gällde inte längre studenternas ansökan. De skulle bli tvugna att söka inriktning igen, när det var dags att splitta programmet i de två inriktningarna. Det här gick studenterna inte med på och efter protester och ett förslag från studenterna till fakultetsnämnden så fick studneterna sin utbildningsinriktning. 

 

Detta är förstås exempel på studentinflytande och behovet av sådant men det är inte det jag vill tala om utan nu jämförelsen med Gävle. Där läser jag att det även har funnits ett socialt omvårdnadsprogram och att studenterna erbjuds att läsa vidare inom socionomprogrammet (dessa två är ofta mycket likartade men sociala omvårdnadsprogrammet är kortare i tid). Problemet är att inte alla studenter erbjuds en plats utan att det ska lottas mellan studenterna om vilka som får gå vidare! Lottas! 

 

Först drar högskoleverket och lärosätena undan mattan för studenterna då de inte har en välkänd examen och inte heller en examen som finns kvar. Sedan så begränsar de studenternas möjligheter att läsa vidare och även studenternas möjlighet att få ett erkännande och en ny sorts examen i ersättning för den gamla. Så här får det inte gå till. Att examensrätter och examensvarianter kommer och går är en sak, men det är inte studenterna som ska drabbas.

 

Jag hoppas för all del att de studenter som går på programmen för specialistsjuksköterskor på KI och Uppsala fortfarande får en god utbildning samt hjälp och stöd genom ordentlig och obligatorisk studievägledning, till hur de kan få den examen eller en annan likvärdig eller bättre. 

 

Det är inte studenternas fel att högskoleverket inte längre anser att social omvårdnad ska finnas inom högre utbildning, det är heller inte studenternas fel att väl meriterade lärosäten inte kan skilja på vetenskapsområdena omvårdnad och medicin, sjuksköterskor och läkare. Det är enbart studenternas fel att det litade på sina lärosäten att erbjuda dem en god utbildning, ett fel som jag hoppas att aldrig blir ett fel då lärosäten ska erbjuda just det, god utbildning.